UNDER MÅNEN
När jag var jag liten flög min mamma upp till himlen. Hon jobbade på cirkus och den natten sköt de upp henne i luften som vanligt. Men det var inte en vanlig kväll. Det var en magisk kväll. Efter att hon flugit upp, kom hon aldrig mera ner. Hon bara flög och flög. Först genom tältet, sen genom molnen, hela vägen till månen. Nu sitter hon där på månen. Tittar på oss och ler.
Aki-Pekka Sinikoski och Ilja Karsikas skapar en magisk värld där det vemodiga, men också det vackra och det absurda, får plats. Kvällsbadet för berättelsens barn till en enslig ö där udda existenser funderar på livet medan de kokar fisksoppa. Däremellan spelar de schack och letar strandfynd. Men sedan ringer Gud upp och säger att det är dags att ta sig hemåt till pappa som väntar.
Aki-Pekka Sinikoski debuterar som författare med en filosofisk och varm text som får ett träffsäkert och personligt ackompanjemang i Ilja Karsikas illustrationer i akvarell.
Aki-Pekka Sinikoski (f. 1978) är en fotokonstnär och tvåbarnsfar som älskar vind och hav. Han har studerat vid Konstindustriella högskolan (numera Aalto-universitetet) och vid Bergens konstakademi i Norge. Sinikoskis bilder har varit utställda i bland annat Sydney, New York och Moskva. Under år 2020 ställer han ut sin fotoserie New Ghosts också på orter i Finland, bland annat på Galleri Hippolyte i Helsingfors. Han har arbetat med serien i fråga sedan 2011 tillsammans med dottern Astrid. Sinikoski debuterar som författare med den filosofiska och varma bilderboken Under månen.
Varför skriver du?
För att förmedla berättelser och skapa nya världar de finaste och bästa av alla lekar. Jag var obotligt nostalgisk redan som barn. Alla mina bardomssomrar tillbringade jag i skärgården på mina föräldrars gamla fiskebåt och lärde mej redan som mycket ung att om man tänder en brasa på en ö samlas människorna runt den då det blir mörkt på kvällen för att berätta berättelser. Varje kväll tände jag en brasa och varje kväll fick jag höra nya berättelser. Jag memorerade berättelserna jag hörde och på hösten berättade jag dem vidare för mina vänner i stan då skolan igen började. Jag tror att jag fortfarande använder samma metod både med mina fotografier och mina texter. Jag samlar på berättelser för att förmedla dem vidare i hopp om att skapa ljus och mening i människors liv.
Varför är litteratur viktigt?
Jag tror att ord älskar frihet. Jag igen älskar känslan av att placera lämpliga ord i lämplig ordning. Under riktigt bra dagar kan jag känna stolthet över mina ord och följa med hur de för människor till platser de aldrig varit på tidigare samt notera hur ord kan förmedla känslor och väcka nya tankar. Jag tycker också om då de där egensinniga orden ibland lekfullt anarkistiskt hoppar från sina placeringar och som i misstag skapar nya meningar och nya betydelser. Betydelser som inte ens deras författare kände till.
Hur skiljer sej dina skriftliga berättelser från dina fotoserier?
En av de största skillnaderna är hur de här berättelserna läses. Hur texten eller bilden utformas för läsaren. I text föds berättelsen ord för ord och mening för mening. Det du läser i följande mening har inte existerat innan du läser det. Fotografier däremot avslöjar redan vid första anblick någon slags helhetsbild, som blir tydligare ju längre du undersöker bilden. Fotografier har också alltid en ganska stark anknytning till verkligheten.
Är ord större än fotografier?
Ibland. Ibland är dock fotografier starkare än ord. Båda redskapen har klart sina egna styrkor och egenskaper. Ur min synpunkt handlar de båda om att kommunicera. Medan ord känns nästan aktiva och omedelbara i stunden då du läser dem känns fotografier nästan utan undantag som något från det förflutna. Ett fotografi är som en gamling som sitter i en gungstol och gång på gång berättar samma historia från sin ungdom. Fotografier berättar om något som har varit. Jag tycker att texten antyder om något som är. Precis i den stunden då du läser. Jag älskar båda de här redskapen också för att de kan få tiden att stå still. Som bäst kan de till och med förändra någons liv eller värld. Ens för en stund.
Din högsta önskan?
När jag var liten brukade jag sitta hos min farmor efter skolan. Vi brukade tända en brasa i kakelugnen och dricka kokkaffe. Vi satt bredvid varandra och tittande in i elden. Alltid pratade vi inte ens så mycket. Vi bara satt där. Gällande den här boken är min högsta önskan att den skulle vara som den där brasan som sprider värme och ljus i en mörk vinterkväll när det känns att det är för mörkt och kallt där ute. Att läsarna kunde trivas med boken för sig själva eller tillsammans.
Sinikoski's debut book Under månen is published in summer 2020 by Schildts & Söderströms. As an author he is internationally represented by Helsinki Literary Agency.
⭐️
"Bild och text fungerar bra tillsamman. De kompletterar varandra och skapar tillsammans den fantasifulla värld som sagan erbjuder, bara att stiga in i för den som vågar lämna verklighetens ibland trånga ramar för en stund."
Janet Wallsten
Österbottens Tidning
⭐️
"En kväll när jaget badar sjunker han ner genom avloppet och förflyttas till en annan värld – en öde skattkammarö som befolkas av tre skeppsbrutna män och en deprimerad hund.
Här finns tryggheten, omsorgen och omtanken – man spelar schack och olika kortspel, lyssnar på radio, äter pannkakor med jordgubbssylt och pratar om mammor, vågor och båtar.
Det visar sig att hunden Jaffa har drabbats av dödsångest, men när jaget får trösta Jaffa känner han ett slags närhet till sin frånvarande mamma. Att kunna tala om döden och sorgen gör saknaden lättare att bära.
När jaget återvänder till verkligheten har han Jaffa med sig som ett slags låtsaskompis och fantasihund."
--- --- ---
"Döden är ett tema som också Aki-Pekka Sinikoski tar sig an med en blandning av vemod, lekfullhet och fantasi, och inte minst en stor tillit till berättelsens förmåga att föra oss samman, både i sorg och i glädje."
"Ilja Karsikas detaljrika illustrationer i vattenfärg för tankarna till såväl den svenska barnboksförfattaren och -illustratören Lena Anderssons bildvärld (inte minst berättelserna om Storm-Stina och morfar på landet), Eva Erikssons illustrationer till Barbro Lindgrens berättelse om mamman och den vilda bebin, och likaså den norska barnboksförfattaren och illustratören Stian Hole vars collagebilder till sin yttre utformning är helt annorlunda än Karsikas verk, men i illustrationerna i Under månen finns samma melankoliska stämning som t.ex. i Holes bok Hermans sommar."
Berättelser för oss samman i såväl sorg som i glädje
Kultur- och litteraturredaktör Marit Lindqvist
Svenska YLE
⭐️
"Tack för den underbara boken! 🥰 Den fick fulla poäng av en kritisk jury bestående av 5 barn i åldern 5-6 år och en vuxen med stort intresse för barnlitteratur. 😊"
Feedback från en läsare med över 20 års erfarenhet av småbarnspedagogik.
⭐️
“Kiitos, että olen saanut lukea tämän jo monta kertaa. Siitä kiitos myös viisivuotiaalle tyttärelleni, joka toivoi tätä iltakirjaksi kolme iltaa putkeen. Asiantuntijaraatimme lähettää terveisiä myös kuvittajalle: yhteistyönne on onnistunut upeasti!!”
Palaute lukijalta
⭐️
"...Kuun valossa (Under månen) on hirvittävän kaunis ja jokainen sivu on kuin yksittäinen runo. Jos minulta kysytään jokainen aukeama toimii lähes yksittäisenä teoksena.
- - - kirja toi mieleen Astrid Lindgrenin sadut..."
Kasper Strömman
Kasperin ja Mikon -podcast.
⭐️